Sömnen är lika viktig för vår överlevnad som mat och vatten. Sömnen tar en tredjedel av vår livslängd. Trots det är den till stor del en vetenskaplig gåta.
- Vad är det som gör att vi sover bort en så stor del av vårt liv? Herregud, en tredjedel! Varför? Det vet vi bara lite diffust, säger Marianne Ors, överläkare vid avdelningen för klinisk neurofysiologi och chef för sömnlaboratoriet vid Universitetssjukhuset i Lund.
Därmed ger hon en ganska god sammanfattning av kunskapsläget, även om det ska sägas att forskarna har kommit en bra bit jämfört med 1950-talet då sömnen betraktades som ett helt passivt vilotillstånd. Det är den inte, har flera studier på både människor och djur visat.
Men vad är sömnen då? Om den inte fyllde en väldigt viktig funktion så vore den en av evolutionens största fadäser genom tiderna.
Tre förklaringsmodeller
Professor Emmanuel Mignot vid amerikanska Stanford University är ett av de tyngsta namnen inom sömnforskningens område. Det var han som upptäckte orsaken till sömnsjuka, narkolepsi, och han har gjort många studier av hur kroppen reglerar sömn och vakenhet över dygnet.
I det senaste numret av den nätbaserade vetenskapstidskriften ”Public Library of Science Biology” går han igenom de olika teorier som finns för att förklara sömnens gåta.
-
Sömn för att spara energi: Alla fåglar och däggdjur sover, de flesta insekter likaså. Under sömnen går energiomsättningen på lågvarv, kroppstemperaturen sjunker och många muskler
är helt avslappnade.
Många tror därför att sömnen har uppkommit som energibesparande åtgärd mycket tidigt under evolutionen. Beräkningsmodeller kan visa att den som kan spara energi har en överlevnadsfördel jämfört med andra. Men teorin är inte heltäckande, påpekar Mignot.
Om energisnålhet var det främsta syftet skulle kroppen lika gärna kunna nöja sig med en dvala liknande björnens i vinteridet. Men sömnen är mycket mer än en sänkt medvetandegrad och en sänkt ämnesomsättning - och faktum är att ämnesomsättningen under tider av drömsömnen, REM-sömnen, är mycket hög i hjärnan. Ibland rent av högre än i vaket tillstånd.
- Sömn för att bearbeta information: Alla hjärnans högre funktioner störs av sömnbrist. Både tankeförmåga, minne, inlärningskapacitet och uppmärksamhet fungerar sämre. Och visst är det så, skriver Mignot, men han påpekar att många organismer har ett lika stort behov av sömn som människan och det utan att ha förmåga till dessa högre tankeprocesser. Sömnen kan alltså inte ha uppkommit för att tillgodose behoven hos människans enorma veckade storhjärnsbark.
-
Sömn för återhämtning av cellulära processer: När vi sover ändrar ett stort antal gener i hjärnan sin aktivitet och kroppen tillverkar grunderna för många livsnödvändiga molekyler, som kolesterol och flera proteiner. Hela nervsystemet återhämtar sig och hjärnans olika delar turas om att vila. Men ingen har säkert kunna koppla återhämtningsprocesserna till just sömnen som sådan.
Det som händer i hjärnan och kroppen skulle mycket väl kunna bero på någonting annat, exempelvis förändringar i kroppstemperaturen, skriver Emmanuel Mignot, som trots allt tycker att återhämtningsteorin är den mest heltäckande - även om den främst beskriver poängen med djupsömn och inte med den ytligare drömsömnen.
Källa: SVT Rapport