Det finns flera olika B-vitaminer. B-vitaminer har alla olika uppgifter och kan inte ersätta varandra.
B-vitaminer är viktiga för ämnesomsättningen och är involverade i nedbrytningen av fett, proteiner, kolhydrater och bildandet av röda blodkroppar.
Alla B-vitaminer är vattenlösliga och de flesta måste man tillföra kroppen via kosten, förutom B3-vitamin.
B1-vitamin kallas också tiamin. Det upptäcktes för omkring 100 år sedan. Tiamin är känsligt för värme och förstörs därför lätt vid matlagning, som t.ex. kokning. Eftersom det löses upp i vattnet kan det vara bra att använda kokvattnet. Tillsatser i maten och användningen av bakpulver kan också förstöra tiaminet i maten. Alkohol gör att kroppen tar upp mindre av vitaminet från maten.
B1-vitamin är viktigt för nervsystemets funktion, funktioner anknutna till hjärtat och i kroppens förbränning av kolhydrater och aminosyror och bidrar därmed till produktionen av energi. I kroppen har vi mest B1-vitamin i hjärtat, hjärnan, levern, njurarna och skelettmusklerna, men kroppen har bara ett litet lager av vitaminet, vilket innebär att det måste tillföras regelbundet via maten.
B1-vitamin finns först och främst i fläskkött, annat kött och i fisk, inälvsmat – speciellt lever – öljäst, fullkorn och fullkornsmjöl, potatis, nötter och baljfrukter. Man måste uppnå 100 gånger den rekommenderade dosen innan tiamin ger några biverkningar. Vi förlorar B1-vitamin genom svett, så i varma miljöer kan vi behöva mer av vitaminet. Även om tiaminbrist inte är vanligt kan en kost med mycket kolhydrater och högt intag av alkohol eller hög fysisk aktivitet leda till brist på vitaminet. Brist på B1-vitamin heter Beriberi och drabbar det centrala nervsystemet. Tecknen på tiaminbrist är nedsatt aptit, illamående, viktnedgång, depression och mental förvirring. Dessutom kan hjärtat och synen också påverkas.
B2-vitamin eller riboflavin. Det här B-vitaminet tål en del värme, men inte ljus. Både kokning och förvaring i ljus kan därför reducera innehållet av vitaminet i livsmedel. Den gula färgen gör att det också används som färgämne i livsmedel. Riboflavin finns i mjölkprodukter, men också i spenat, sparris och broccoli. Dessutom innehåller fisk, ägg och fullkornsprodukter B2-vitamin. En mjölkrik kost säkrar tillförseln av B2-vitamin, men i Sverige är även korn och kött viktiga bidragsgivare. En del kan produceras i tarmen, men det kan kroppen inte tillgodogöra sig.
Riboflavin ingår i enzymerna i kroppen. Därför är B2-vitamin viktigt för kroppens förbränning av näringsämnen som kan producera energi, såsom kolhydrater, fett och proteiner. B2-vitamin är dessutom viktigt för bildandet av niacin. Kroppen lagrar en del av vitaminet och sköljer ut överskottet. Brist på B2-vitamin är sällsynt och visar sig i form av hudföränringar runt munnen och på tungan samt genom att ögonen svider och kliar. Behovet av vitaminet ökar vid ökad energiförbrukning.
B3-vitamin är mer känt som niacin. Det används av enzymer i levern och är en viktig byggsten i de coenzymer som används i ämnesomsättningen. Det gör att det hjälper kroppen producera energi. Niacin används också av kroppen för att bevara nervsystemets funktion, huden och ytorna inne i kroppen. Till skillnad från de andra B-vitaminerna tål niacin både värme och ljus.
Omkring hälften av mängden vitamin som vi behöver får vi tillfört via maten. Livsmedel som är rika på niacin inkluderar kött (speciellt hjärta och lever), fågel, fisk, korn, mjölk, nötter, frukt, grönsaker och svamp. Vitaminet finns också i kaffe. Kroppen kan producera B3-vitamin från den essentiella aminosyran tryptofan. Det kräver en bra tillförsel av aminosyran från mat som bland annat mjölk och ägg och att kroppen har tillräckligt med andra B-vitaminer som B1, B2 och B6.
På en del platser i världen där korn och majs utgör huvudnäringen kan det förekomma niacinbrist, eftersom kroppen utnyttjar vitaminet från dessa livsmedel dåligt. Hög förbrukning av alkohol kan också ge brist på B3-vitamin. Brist på aminosyran tryptofan och niacin leder till den allvarliga bristsjukdomen pellagra. Några symtom på sjukdomen är nedsatt aptit, viktreduktion, sår på tungan och dålig matsmältning.
B5-vitamin kallas också pantotensyra. Detta B-vitamin är viktigt för uppbyggnaden av coenzym A som deltar i ämnesomsättningen. Pantotensyra är viktig för omsättningen av kolhydrater, fett och aminosyror, men också för syntesen av kolesterol i kroppen. Pantotensyra finns i inälvor, fullkornsprodukter, ägg och nötter.
B6-vitamin kallas också pyridoxin. Vitaminet deltar i över 100 processer i kroppen och är framför allt viktigt vid omsättningen av proteiner och socker i kroppen. Vitaminet bidrar också till att bilda B-vitaminet niacins och reglerar hormonaktiviteten i kroppen. Pyridoxin är tillsammans med folat och B12-vitamin också viktigt för att bevara låga nivåer av homocystein i kroppen. Låga homocysteinnivåer tros vara knutna till en bra hjärtfunktion.
Det mesta av B6-vitaminet i kroppen finns i musklerna. B-vitaminet finns i olika former i nästan alla livsmedel både från djurriket och från växtriket. Bra källor är till exempel mjölkprodukter, lever, fågel, kött, fisk, linser, bönor, potatis, fullkornsprodukter, nötter, avokado, grönsaker och banan. Både ljus och värme kan leda till att livsmedlet förlorar pyridoxin. Brist på B6-vitamin förekommer ofta i U-länderna, men kan också uppstå vid långvarig användning av vissa mediciner. Ändringarna syns i form av hudändringar, speciellt på tungan och runt munnen och som neurologiska förändringar, som svaghet och sömnlöshet.
B7-vitamin kallas också för biotin eller H-vitamin. Biotin är viktigt för många av kroppens enzymsystem och bidrar på så sätt till att ämnesomsättningen och energiproduktionen fungerar normalt. Biotin är också viktigt för huden, håret och nervsystemets funktion. Viktiga källor för biotin är äggulor, baljväxter, jäst, ris, choklad och vissa grönsaker. Brist på biotin kan leda till bland annat hudförändringar, håravfall, blodbrist, förändrat humör, muskelsvaghet och trötthet.
B9-vitamin eller folat upptäcktes i spenat år 1941 och fick sitt namn från detta livsmedel (folium). Det är ett vitamin som är känsligt för både ljus och värme och en cofaktor för viktiga enzymer i människan. Många av vitaminets funktioner kräver samarbete med B12-vitamin. Man rekommenderar tillskott som innehåller dessa två tillsammans. Enzymet behövs framför allt för att bygga upp kroppens byggstenar, aminosyrorna, och för att bilda och reparera vårt arvsmaterial, DNA. Vitaminet bidrar till ett normalt bildande av blod och är viktigt för omsättningen av aminosyran homocystein. En hög nivå av homocystein i kroppen är troligen inte bra för hjärtat.
Folat är viktigt vid graviditet och vid alla andra tillstånd där cellerna delas snabbt. Kvinnor i fertil ålder rekommenderas ta ett tillskott av vitaminet. Från maten får vi B9-vitamin i form av folat, medan en del kosttillskott innehåller vitaminet i form av folsyra. De bästa källorna till folat är grönkål, spenat, broccoli, lever och sparris, men vitaminet finns också i mjölk, fullkornsprodukter, morötter, brysselkål, ägg och nötter, frukt, fisk och kött. Alkohol och vissa mediciner kan begränsa mängden folat som kroppen kan ta upp från maten. Symtomen på folatbrist är matsmältningsproblem, blodbrist, svaghet och trötthet.
B12-vitamin är detsamma som cyanocobalamin. Vitaminet upptäcktes i levern som ett ämne som förhindrar blodbrist. Vitaminet finns i många olika former, men gemensamt för dem alla är att de innehåller ämnet kobolt. Människokroppen måste få vitaminet tillfört via kosten. Vitaminet är viktigt för bildandet av blodceller och för nervsystemet. B12-vitamin finns huvudsakligen i djurprodukter som till exempel lever, kött, ägg och mjölk, men inte i växtprodukter. Vitaminet bryts ner av ljus.
Levern har ett B12-vitaminlager som varar i 5–7 år, men framför allt veganer löper risk att få B12-vitaminbrist. Det är extra viktigt att veganer som blir gravida ser till att fostret får tillräckligt med B12-vitamin, eftersom barnet inte har något eget lager. B12-vitamin kan produceras av bakterier i tarmen, men kroppen tillgodogör sig inte vitaminet som bildas där. Äldre människor kan också få brist på B12-vitamin om kroppen inte längre kan ta upp vitaminet i tillräckliga mängder. Bristen på B12-vitamin visar sig i form av blodbrist och fel på nervsystemet, vilket gör att man kan uppleva domningar och en stickande känsla. Blodbristen kan döljas av tillskott av B9-vitamin, och nervskador till följd av brist på B12-vitamin kan då utvecklas i det dolda. Därför bör B-vitamintillskott alltid innehålla både B9 och B12.